Att amma
Kategori: Vardag
När Melker var bebis tjorvade amningen när han var ungefär 6 veckor och jag slutade amma istället för att härda ut.
När Alma föddes var jag lite bättre påläst och visste att det skulle komma perioder av maratonamning för att komma igenom jobbiga dagar. När hon var runt fyra månader kändes det givet att helamma i minst ett halvår och delamma i minst ett halvår till. Det var det jag ville.
Då tänkte jag mig att delamningen skulle vara på MINA villkor, att Alma skulle älska mat, puréer och annat, och kanske till och med få ersättning lite då och då. Bara amma för att det var mysigt, eller när det bara var det smidigaste.
Och nu sitter jag här med ett barn som snart är tio månader och äter en halv portion mat om dagen, typ två majskrokar och, med lite tur, lite gröt eller frukt.
Och ammar. Och ammar. Och... Ja.
Det är inte riktigt samma sak att amma en större bebis med egen vilja.
Hon sparkas, nyps, bits och bara i allmänhet mosar mig. För att hon tycker det är mysigt!
Hon tycker dessutom om att dra i mina örhängen, stoppa upp sina små fingrar så långt det går i min näsa och pilla på mina ögonfransar.
Jag. Blir. Galen.
